Eldflugor har fascinerat människan i århundranden. Inte minst i Japan där de har en särskilt viktig plats i landets kultur. Men klimatförändringar och expanderande städer gör att de befaras snart vara ett minne blott.
Säsongen för att kunna se eldflugor i Japan lider mot sitt slut. Under ett par veckor i början av juni i de södra delarna av landet, slutet av juli i de norra, går de att se på mörka platser i närheten av vatten. Sen försvinner de igen.
Egentligen är eldflugan ingen fluga alls utan en skalbagge. En skalbagge som har förmågan att producera ämnet luciferin som ger upphov till ett svagt ljussken. Att fånga dem på bild är ett vanskligt projekt eftersom deras rörelser och omgivningens mörker gör att det bästa resultatet man kan hoppas på är en bild full av gulgröna streck eller prickar. Resultatet kan visserligen bli tjusigt, men verkligheten är en helt annan. Att sitta i en tyst och mörk skog och se eldflugorna sken dansa är en upplevelse som inte går att reproducera. Bara genom konsten låter den sig närmas.
Därför är det inte konstigt att eldflugorna förekommer så mycket i kulturen. De återfinns inom bildkonst och graveringskonst, myter och legender. Inom den japanska poesin förekommer de inte bara för deras efemära natur utan även som markör för säsongen, precis som gulnande löv eller snöfall. Nämner du eldflugor vet läsaren att det rör sig om sommar.
En av Japans stora haikupoeter, Kobayashi Issa, skrev mellan mitten av 1700-talet och början av 1800-talet närmare 20 000 dikter, varav hundratals om djur och insekter. Han ägnade ingen annan varelse så många dikter som eldflugan.
hunden gnistrar
täckt av eldflugor…
i djup sömn
Kobayashi Issa, 1814.
Issa målar med sina dikter upp en svunnen värld där eldflugorna är en vanligt förekommande del av vardagen, en mytomspunnen gäst som symboliserar både kärlek och fallna själar och som då och då väljer att välsigna invånarna med ett besök. Barnen hoppas locka till sig dem genom att kalla på dem. Vissa fångar dem för att kunna bevara deras magiska sken i glasburkar eller sälja dem vidare. Men de inte bara är ett uppskattat fenomen – deras antal kan vara rentav störande, precis som vilken annan insekt som helst som har invaderat ens hem.
fladdrande eldflugor -
ännu en störande kväll
i huset
Kobayashi Issa, 1804.
Även i den moderna kulturen är eldflugorna vanligt förekommande. När det gäller film ligger den animerade filmen Eldflugornas grav från 1988 närmast till hands, om ett föräldralöst syskonpar och deras kamp för överlevnad under andra världskrigets sista månader. En film som lämnar få tittare oberörda och där eldflugorna är ständigt närvarande som symbol för livets förgänglighet.
Sången Hotaru no hikari (Eldflugornas sken) som sjungs till tonerna av Auld lang syne, är välkänd i hela Japan. Den berättar om studentens vedermödor under studietiden, om hur hen i månader och år läst i sina böcker fram till långt efter skymningen – med månljuset och eldflugornas sken som enda ljuskällor. Den kan höras på examens- och avslutningsceremonier runtom i landet och spelas i högtalare på shoppingcenter och museer strax innan stängningsdags.
Men även om det finns rikligt med hänvisningar till och beskrivningar av eldflugor i den japanska kulturen verkar det som att den verkliga förekomsten av dessa ljusspridande skalbaggar har minskat kraftigt sedan Kobayashi Issas dagar.
När jag besöker den lilla staden Toyotomi i nordligaste Hokkaido i mitten av juli träffar jag ett äldre par på gästhuset där jag bor. Enligt mannen är det tydligt att det finns mycket färre eldflugor i dag jämfört för 65 år sedan. Han berättar om ett minne från barndomen då han var på besök hos en släkting på en ö ute i Matsushimas skärgård i närheten av Sendai. Luften var full av glödande eldflugor om kvällarna. Han behövde bara sträcka ut handen framför sig för att kunna fånga en. Minnet av det varma ljuset inifrån hans löst knutna hand får honom att le.
Hans fru inflikar att man inte behöver gå tillbaka 65 år i tiden för att skillnaden ska bli tydlig. Hon berättar om en plats på landsbygden där de för bara 20 år sedan brukade se eldflugor – men inte längre. Mannen nickar medhållande. Eldflugornas glöd är på väg att falna.
Det finns gott om liknande berättelser. Varje gång jag för eldflugor på tal med japanska lokalbor får jag höra om deras försvinnande. Men anekdotiska bevis är inte alltid att lita på. Människan tenderar att minnas sin barndom med en värme och nostalgi som inte alltid stämmer överens med verkligheten.
Än så länge har forskningen inte hunnit i kapp berättelserna. Det finns inga systematiska undersökningar som kan säga entydigt huruvida jordens 2 000 arter genomgår en nedgång i antal eller inte. Det som försvårar saken är att populationerna naturligt varierar från år till år, beroende på bland annat temperaturer och nederbörd. Men farhågorna växer om att eldflugorna får det allt svårare att klara sig under nuvarande omständigheter. En studie från 2020 visade att de största hoten mot eldflugorna är klimatförändringar, minskande levnadsmiljöer och ljusföroreningar som stör deras egna ljussignaler.
Utanför staden Obihiro, i sydöstra Hokkaido, är eldflugornas försvinnande väldokumenterat. I och med städernas expandering i regionen försvann eldflugorna under en period helt. Men genom att anlägga en damm med vatten från områdets varma källor lyckades man locka tillbaka dem i ett litet inhägnat område i Tokachigawa-parken.
När jag besöker platsen en timme efter mörkrets infall har anställda från staden placerat lyktor längs den stig som leder fram till eldflugornas damm. För att undvika att störa eldflugorna är varken ficklampor eller kameror tillåtna. Barnfamiljer, kärleksfulla par och nyfikna individer från omgivande orter går andaktsfullt runt dammen för att få en skymt av dessa mytiska varelser. Eldflugorna är inte många, men i mörkret är de lätta att urskilja. Ett dussintal svagt glödande och pulserande ljuspunkter är utspridda invid vattnet, i gräset, på trädstammar. Då och då lättar ett par av ljusen från marken och rör sig ljudlöst genom luften.
Om vi inte är försiktiga och tar hotet på allvar kan eldflugorna inom en snar framtid vara ett minne blott, precis som många andra insektsarter. Det enda som kommer finnas kvar då är människans försök att närma sig dem genom konsten.
på min ärm
hämtar han andan…
utslagen eldfluga
Kobayashi Issa, 1818.
(Ursprungligen publicerad i Flamman, 11 augusti 2023. Översättningar av Thomas Wedérus. Omslagsbild "Ochanomizu hotaru" av Kobayashi Kiyochika, japanskt träsnitt från cirka 1880.)